Så prioriterar vi i konkurrenstillsynen

Som statlig myndighet har Konkurrensverket ett ansvar att använda våra resurser så effektivt som möjligt och väger därför förväntad resursåtgång mot nyttan av ett ingripande. Vid denna bedömning beaktar vi särskilt om det finns förutsättningar att effektivt utreda och ingripa mot problemet.

När en enskild tillsynsutredning eller åtgärder riktade mot enskilda företag inte bedöms som en effektiv väg att uppnå resultat kan Konkurrensverket i vissa fall välja att påtala problemet på annat sätt, till exempel i en skrivelse till regeringen eller i en rapport som publiceras externt.

Vi beaktar om en fråga förväntas få en allmänpreventiv verkan eller om det finns ett behov av vägledning för en större krets av aktörer. Detta innebär att ett ärende kan prioriteras om ett ingripande eller ett motiverat beslut i ett enskilt fall kan förebygga att företag och andra aktörer gör fel och att vi genom vår granskning kan klargöra hur man gör rätt.

Det kan finnas behov av vägledning om en överträdelse bedöms vara vanligt förekommande. Det kan även röra sig om oklara rättsfrågor eller regler som inte får den effekt som lagstiftaren avsett på grund av att det finns behov av ytterligare praxis på området.

Inom vissa delar av vår tillsyn är denna övergripande prioriteringsgrund inte aktuell. Detta framgår under respektive sådant avsnitt.

Vi prioriterar frågor som ligger inom vårt uppdrag och där vi även är bäst lämpade att agera. Vi kan avstå från att ingripa i de fall någon annan myndighet eller annan aktör är bättre lämpad. Om till exempel en annan myndighet har mer ändamålsenliga verktyg för att hantera ett visst problem, eller om sakfrågan prövas eller kan komma att prövas av domstol, kan det innebära att vi inte prioriterar att själva utreda en fråga.

Samarbeten mellan konkurrerande företag, så kallade horisontella samarbeten, kan leda till stora skador för konsumenterna. Vi ser allvarligt på när företag gemensamt fastställer försäljningspriser, begränsar eller kontrollerar produktionen eller delar upp marknader. Vi ger hög prioritet åt att utreda och lagföra konkurrensbegränsande samarbeten, särskilt karteller.

Samarbeten mellan företag i olika försäljningsled, så kallade vertikala samarbeten, bidrar i regel till effektiv distribution och stärkt konkurrens. De kan dock under vissa förutsättningar medföra begränsningar som skadar konkurrensen och konsumenterna.

Vi prioriterar att utreda vertikala begränsningar som har förmågan att skada effektiv konkurrens i något marknadsled. I prioriteringen fäster vi särskild vikt vid hur stor del av de relevanta marknaderna som begränsningarna omfattar, hur stor marknadsmakt samarbetsparterna har och hur koncentrerade marknaderna är.

Om det förekommer andra liknande samarbeten på marknaden så kan det medföra större sannolikhet att vi prioriterar frågan. Om det förekommer andra liknande samarbeten på samma marknad kan det medföra större sannolikhet att vi prioriterar frågan. Vi beaktar också om det är angeläget att förhindra att en begränsning får bestående konsekvenser på en marknad som är benägen att ’tippa’ eller som kännetecknas av betydande nätverkseffekter. Att en marknad har tippat innebär att ett företag har fått ett så stort försprång framför sina konkurrenter att det i princip inte går att hämta in.

Företags vilja att uppnå och upprätthålla marknadsmakt och lönsamhet är en viktig drivkraft för konkurrensen. Dominerande företags ensidiga ageranden kan dock under vissa förutsättningar skada konsumenterna, antingen direkt eller genom att skada konkurrensen.

Vi prioriterar särskilt att utreda ensidiga förfaranden som har förmågan att begränsa förutsättningarna för andra företag att utöva ett effektivt konkurrenstryck i något marknadsled eller på en närliggande marknad. Vid prioriteringen fäster vi särskild vikt vid hur stor del av marknaden förfarandet omfattar och, vad gäller avskärmning av insatsvara, hur viktig insatsvaran är för att möjliggöra en effektiv konkurrens på marknaden. Vid bedömningen av prisbaserade förfaranden fäster vi även vikt vid om prissättningen kan antas ha förmågan att utestänga en konkurrent som hypotetiskt är lika effektiv som det dominerande företaget. Vi beaktar också om det är angeläget att förhindra att en begränsning får bestående konsekvenser på en marknad som är benägen att ’tippa’ eller som kännetecknas av betydande nätverkseffekter. Att en marknad har tippat innebär att ett företag har fått ett så stort försprång framför sina konkurrenter att det i princip inte går att hämta in.

Vi prioriterar även att utreda exploaterande missbruk om ett dominerande företag direkt utnyttjar kunder och konsumenter till följd av att konkurrensen inte fungerar.

Företagskoncentrationer är naturliga inslag i en fungerande marknadsekonomi. Genom förvärv och samgåenden kan företagen bli mer effektiva. I vissa fall kan dock företagskoncentrationer leda till strukturer som motverkar en sund konkurrens. Företagskoncentrationer mellan företag som överstiger vissa omsättningströsklar är därför anmälningspliktiga och ska prövas av Konkurrensverket innan de får genomföras. Anmälningspliktiga företagskoncentrationer omfattas inte av prioriteringspolicyn.

Under vissa omständigheter kan Konkurrensverket även granska företagskoncentrationer som inte är anmälningspliktiga. Vi prioriterar att göra detta baserat på en samlad bedömning av ett antal olika omständigheter. Mer om vilka överväganden som kan komma i fråga återges i Konkurrensverkets vid var tid gällande vägledning för anmälan och prövning av företagskoncentrationer som publiceras på vår webbplats.

Om vi har identifierat ett konkurrensproblem som vi bedömer inte kan åtgärdas på ett ändamålsenligt sätt med tillsyn enligt förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete eller missbruk av dominerande ställning, kan vi i stället prioritera frågan med en inriktning mot att vidta konkurrensfrämjande åtgärder riktade mot enskilda företag. En sådan utredning kan avse hinder mot effektiv konkurrens som inte beror på att ett eller flera företag har överträtt konkurrensreglerna, utan på en marknadsstruktur eller hävdvunnen branschpraxis och beteenden som försvårar effektiv konkurrens. Det kan till exempel handla om hinder i form av byteskostnader, bristande information till kunder eller tyst samordning mellan företag.

Vi kan prioritera ett ärende med inriktning mot konkurrensfrämjande åtgärder om det finns förutsättningar att effektivt utreda och ingripa mot problemet med hjälp av en sådan åtgärd, och om Konkurrensverket är den aktör som är bäst lämpad att agera. Därtill beaktar vi om det identifierade konkurrensproblemet är betydande, till exempel för att det rör en samhällsviktig marknad, berör många konsumenter eller att problemet i sig är betydande på grund av dess karaktär; eller om det kan lösas med relativt enkla åtgärder.