1. Ta tempen på konkurrensen – gör en konkurrensutredning

Att definiera kommunens geografiska område som en lokal marknad är en förenkling och stämmer inte alltid överens med konsumenternas köpmönster och de verkliga konkurrensförhållandena. Kommuninvånare kan göra dagligvaruinköp i en annan kommun eftersom de arbetar där eller för att de har nära till en eller flera butiker där. Detta kan betyda att butiker i en kommun möter konkurrens från butiker i angränsande kommuner. På motsvarande sätt kan det vara så att vissa butiker i kommunen inte konkurrerar med varandra på grund av avståndet mellan dem. En butik i en del av kommunen kan ligga för långt bort för att kommuninvånarna i en annan del ska kunna eller vilja handla där.

I denna vägledning utgår Konkurrensverket till största delen från att den lokala marknaden är det geografiska området inom respektive kommuns kommungräns. Skälen till detta är främst att en kommuns möjligheter att fatta beslut och vidta åtgärder som kan underlätta butiksetableringar endast gäller inom kommunen. Därtill är statistik, som kommunerna kan behöva för att mäta och jämföra konkurrensen, ofta kommunbaserad.

Enligt Konkurrensverket är det i de allra flesta fall rimligt att kommunerna gör samma förenklande antaganden, det vill säga i sina analyser bortser från butiker som ligger i andra kommuner. Däremot kan det i geografiskt större kommuner vara nödvändigt att göra separata analyser för olika geografiska områden och eventuellt inkludera delar av angränsande kommuner som ligger nära kommungränsen. Stora kommuner kan ha flera, geografiskt separata, tättbebyggda områden, eller stora tätorter, där det är sannolikt att många konsumenter bosatta i den ena delen av orten inte finner det praktiskt eller möjligt att handla i den andra delen av orten. I sammanhanget kan analysen av sådana områden ta sin utgångspunkt i butikers ”upptagningsområden”, vilket definieras som de geografiska områden inom vilka butiker har majoriteten av sina kunder. Läs mer om detta i under Indikator 5.

Konkurrens kan mätas på många sätt. Inget enskilt sätt kommer att ge hela bilden av den konkurrenssituation som råder. För att få en rättvisande bild är det i regel nödvändigt att använda flera mått.

Konkurrensverket föreslår här sju indikatorer för att bedöma dagligvarukonkurrensen på lokal nivå. För varje indikator finns beskrivningar och instruktioner om hur de beräknas, vilka källor som kan användas vid beräkningarna och hur resultat kan jämföras och tolkas. Beräkningar av indikatorerna för Södertälje kommun respektive Halmstads kommun får i dessa instruktioner tjäna som exempel.

För att få en så korrekt bild som möjligt av konkurrenssituationen bör kommunen väga ihop så många som möjligt och helst samtliga indikatorer i sin konkurrensutredning. När kommunen analyserar behovet av och förutsättningarna för etablering av dagligvarubutiker bör därtill andra förhållanden tas i beaktande, till exempel avseende den egna kommunens befolkningsstruktur och geografiska förutsättningar. Efter genomgången av indikatorerna visas, som exempel, hur Konkurrensverket vägt samman indikatorerna för Södertälje kommun respektive Halmstads kommun.

Med utgångspunkt i den sammanvägning som gjorts av indikatorerna, och med beaktande av övriga förhållanden i kommunen, kan kommunen följa de resterande råden i vägledningen.

Modellen är utformad för att kunna tillämpas av kommunens egna handläggare. Det kan vara tids- och resurskrävande att göra en konkurrensutredning. Sett till den förbättring av konkurrenssituationen som den kan leda till, och därmed den högre nyttan för konsumenterna, är det emellertid enligt Konkurrensverket väl investerade resurser.